Flickan från byn ned i dalen,
henne han mötte en gång.
När sommarens vind kring *** lekte,
og julig rödfoglarnas sång,
årens vann hel ut i dalen,
vida i världen han fod.
Men lyckan den stod i att finna,
hans hemlängd han den lev för stor.
Och
där han var ute i dalen,
sommar och sol gick som förr,
och sakta han vandrade stigen,
som lider till kärleksam störm.
Ensam han står framför stugan,
men han får ej mobottsvagn.
Ty flickan från byn ned i dalen,
nu ej längre där finnes barn.
Ty flickan från byn ned i dalen,
nu ej längre där finnes barn.
