Ut i en rännsten på ett torgI hans maskeradUrsäkta, sköna fimpsa hanEtt fattigt tändstiksbarnSom en väg fått offra sigI livets grotte kvarnJag föddes i en stor maskinI Kryggers stickfabrikHan skapade oss av ingentingOch därför blev han rikPå korsSå rysligt intressantGod dag, sa Fimpen mildtJag är av gammal god familjAv ett en tjästerfidDet var ett misstag troligtvisAtt jag blev kastad bortMan brinner i sin ungdomsvårdOch därför blir man kortNåväl, min frökenÄven jag är utav gammal ettTre stjärnor var det namnSom stod på askens etikettOch jag har många bröder, jaVi bor i alla landVi tänder eldVi sprider ljusVi sätter allt i bruntTack!Om du kunde tända eld på migSa Fimpen viltDå skulle du få smakaPå en äkta tjästerfidOch fast jag ej är fullt så vitSom ut i unga dörrSå har jag dock en utsökt smakAromen, den finns kvarMen plötsligt tystnar jagBåda tvåOch såg med ett skräckfylld minEtt högre väsenSom får framMed stadens sopmaskinOch i en skyAv gatans dammDet blev att skilda åtOch ingen märkteStickans veOch FimpensBittra gråtMen på enTipp vid RiddersvikDär mötes hon och hanDär låg hon ibland lumpOch skräpTätt tryckta mot varannOch solen skenOch tände eldPå stickans huvudknoppOch FimpenDen gick upp i rökOch tänd stickanBrang, brangBrang upp