Det här en sång en blomma.
Här en hälsning till de froma.
De som inte jagar guldet och är de som
ser lyckan i det man nära.
De som kan leva en dag i sänder utan
oljade tungor och blodiga händer.
De som inte alltid letar efter spänningen i natten.
De som kan leva på bara luft och vatten.
Det här en fanfar för de som verkligen har någonting kvar.
Det här en sång en blomma.
De som inte är så tomma.
De som aldrig patrullerar gamla staden eller snartare i sig drömmar
runt kalla plan.
De som inte alltid sneglar över de som har mera.
De som sätter barn till världen och får *** att fungera.
De som inte vill vara en av regarna på vattnet som kan
leva under ytan
och tycka det är vackert.
Det här en fanfar för de som verkligen har någonting kvar.
Här en sång en blomma.
Det här en hälsning till de froma.
De som kan bygga och bygga och bygga och resa sig med
solen och känna sig trygga som inte chakrar och dilar i en
blåfrusen ström.
När varje hand slagit vapen och varje andetagen lögn som inte vill
vara en av regarna på vattnet som kan leva under ytan
och tycka det är vackert.
Det här en fanfar för de som verkligen har någonting kvar.
Det här en fanfar för de som verkligen har någonting kvar.
Det här en fanfar för de som verkligen har någonting kvar.