I natt svävar änglar vid din sängkant
Och snart så knackar någon upp på din dörr
Men ändå tycks du ha det ganska ensamt
Din tid är slut och allt är som sig var
Jag hoppas dock du inte känner ängslan
Inför din färd till fjärran öresund
Som det ledsamt, som det glatte i livet
Din skjorta är ren som snö, men är din skäl
Lika vit
Jag vill sitta här i natten sena timmar
Men tror ej jag att jag är till stor tröst
Jag sköter en maskin som sprider ånga
Den skänker din dröm åt ditt sjuka bröst
Jag undrar om du sover eller tänker
Och om du tänker vad du tänker på
Din matta är blick som söker morgonljuset
Har mist sin ungdomsglans och din hy
är grå
Jag
hoppas att du skådat stora vatten
Och att dig livets minnen är mest sin färg
Jag ser din ande flyga ut i natten
Ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg
Jag sitter hopplöst hjälplöst vid din sida
Men känner urtjusningen som döden har
Ett paradis där ingen människa lider
Jag är ej rädd att följa,
men min umrum
Får mig att bli kvar