Erik Olof AnderssonFör Anderssons hustru hon var både söt och rarOch barnen i familjen var två fina exemplarDe bodde i en skjurumsvilla som låg norr om stanOch lyckans solen lyste ner på deras solaltanMed tvännet tomma händer startade Andersson en dagOch byggde upp med nit och flit ett eget företagSnart fick han också åtnjuta den arbetssamhetslönDen märsa som han ägde den var blankast ut i könOch ofta tog fru Andersson sina kontokortOch parkerade sin shoppingbil vid varuhusets portDär åkte hon i trapporna från bittida till sentOch när hon åkte hem var varuhuset nästan rentDe hade kylskåp, barskåp, torkskåp, frysboksdisk och tvättmaskinOch svinleders fortöljer och kvont sin köp på slinSegelbåt och motorbåt och stuga vid en strandEn hammock och en flaggstång och ett eget jordgubbslandMen Erik Olof Andersson han tog familjens hundOch gick sig ut en fagraftonstundHunden kom tillbaka när en kvart förflutit mänErik Olof Andersson kom aldrig hem igenNär man sedan sökte ut hundarUt i månens bleka skenDå hängde stackars Andersson och dingla från en grejAldrig mer ska Andersson höja upp sitt glasOch hälsa alla välkomna till sill och kräftkalasAldrig ska han stå på knäna i sitt jordgubbslandEller sitta i sin hammock med en iskall grogg i handFör solen gick i moln och allt förlorade sin glansHans firma gick allt sämre ut i månenHan fick utländsk konkurrensDet gäller tänkte Andersson att lägga på ett kolFör att ro det här i land och för att täcka alla hålSå han bodde på sin firma ofta flera dygn i sträckHan rationaliserade och gjorde extra knäckOch det sägs att han på slutet varit synligt titt och tättPå Solvala och ställen där man spelade rouletteMen räkningarna lagrades och blev en pyramidOch Erik Olof Andersson fick aldrig mera fridOch denna fagra aftonstund, då sprack det allt ihopDå tog han hundens koppel av och knöt en liten knopAjös med den, ajös med denErik Olof Andersson har hängt sig i en grenLåt om oss nu knacka på hans stenHär vilar Reo Andersson, ett offer för vår tidMå himlens alla änglar vagga denna dagSäg till salig frid30 år i förtid gick du genom dödens portBara för du gapade för stort
