Erik Olof Andersson
För Anderssons hustru hon var både söt och rar
Och barnen i familjen var två fina exemplar
De bodde i en skjurumsvilla som låg norr om stan
Och lyckans solen lyste ner på deras solaltan
Med tvännet tomma händer startade Andersson en dag
Och byggde upp med nit och flit ett eget företag
Snart fick han också åtnjuta den arbetssamhetslön
Den märsa som han ägde den var blankast ut i kön
Och ofta tog fru Andersson sina kontokort
Och parkerade sin shoppingbil vid varuhusets port
Där åkte hon i trapporna från bittida till sent
Och när hon åkte hem var varuhuset nästan rent
De hade kylskåp, barskåp, torkskåp, frysboksdisk och tvättmaskin
Och svinleders fortöljer och kvont sin köp på slin
Segelbåt och motorbåt och stuga vid en strand
En hammock och en flaggstång och ett eget jordgubbsland
Men Erik Olof Andersson han tog familjens hund
Och gick sig ut en fagraftonstund
Hunden kom tillbaka när en kvart förflutit män
Erik Olof Andersson kom aldrig hem igen
När man sedan sökte ut hundar
Ut i månens bleka sken
Då hängde stackars Andersson och dingla från en grej
Aldrig mer ska Andersson höja upp sitt glas
Och hälsa alla välkomna till sill och kräftkalas
Aldrig ska han stå på knäna i sitt jordgubbsland
Eller sitta i sin hammock med en iskall grogg i hand
För solen gick i moln och allt förlorade sin glans
Hans firma gick allt sämre ut i månen
Han fick utländsk konkurrens
Det gäller tänkte Andersson att lägga på ett kol
För att ro det här i land och för att täcka alla hål
Så han bodde på sin firma ofta flera dygn i sträck
Han rationaliserade och gjorde extra knäck
Och det sägs att han på slutet varit synligt titt och tätt
På Solvala och ställen där man spelade roulette
Men räkningarna lagrades och blev en pyramid
Och Erik Olof Andersson fick aldrig mera frid
Och denna fagra aftonstund, då sprack det allt ihop
Då tog han hundens koppel av och knöt en liten knop
Ajös med den, ajös med den
Erik Olof Andersson har hängt sig i en gren
Låt om oss nu knacka på hans sten
Här vilar Reo Andersson, ett offer för vår tid
Må himlens alla änglar vagga denna dag
Säg till salig frid
30 år i förtid gick du genom dödens port
Bara för du gapade för stort