I hamnen låg bryggen och speglade ryggen i vågornas glittrande lek
Men lättre matrosen ombord var om nosen och kinden så underligt blek
Ty nu bar du ut på sig glatt så var slut på det lustiga livet i hand
Med dansen på logen och skrådet på krogen och flickornas längtande färn
Ja nu fick hon vänta hans blodögda jänta till cheffet kom åter härnäst
Då skulle med gamman det vias tillsammans i kyrkan med salmbok och präst
Ty så blev det svuret en afton i furet vid dragspelet strålande låt
När festepolk kyssen han fick innan kryssen och sjön skulle skeda *** åt
Nu seglades du fram till fjärran land och blev borta i långa år
Men lättre matrosen gav bort sin hand på den flicka med korvsvart hår
Hemma hans jänta gick sörjande kring och väntade trog sin vän
Då kom där en hälsning ett brev och en ring fast själv kom han aldrig igen
Men prästen som skulle ha vite tur drog istället på gilligare värd
Och furet har nu fått en prästgårdsfru som är lycklig och nöjd med sin värld
Håll därför aldrig en jänta för kär och aldrig en lättermatros
Ty hon vet så sällan vad kärlek är och han, ja han seglar sin kos