Vi reste genom plast
Vi reste genom al skjøn skrep
Vi løfte affro ditus slæp
Og fann hva man vill se
Vi släpte släpet i all hast
Og reste vidare
En var fikk stå sitt kast
Ur alla väder streck hon blåst
Men Venus hon håll sitt bält låst
Vi greid
men utan hopp Og hennes bälte var av plast
Av plast var hennes kropp
På havet var det vind
Vi sörrade oss til en mast
Psyklopens öga var av plast Så prör
var vars jury
Åh, broder,
vår kapten blev blind Vid superskjörnens skyn
Så prör var vars jury Åh,
broder, vår kapten blev blind
Förbannad denna stad
Förbannad
denna usla tid
Där ingen ger den andre frid Kärlek är överlöst
Nu skriver jag en sista rad
Och pennan är av plast
05:30
02:14
04:48
03:47
