Första gångenEn sån som kunde tända flammanVar en lärling på våran gåttDen brann så hitt när vi var tillsammansVar en lärling på våran gåttEn sån man, en sån manDagen efter vid frukostbordetSå blev det ett väldans livAlla skrek och skällde ut migOch någon sa att jag var så naivMen då sa jag ta nu era pengarSå kan jag hålla mig till mina drängarDen enda som kunde tända flammanVar en lärling på våran gåttDen brann så hitt när vi var tillsammansVar en lärling på våran gåttEn sån man, en sån manEn sån manEn sån manJag gick upp på rummetOch började packa väskanMen då knackade någon och öppnade uppOch där stod min pappaMen han såg inte lätt sänitNär han sa att man förstod mig ingentingJag nekadeJag gick upp på rummetDen enda som kunde tända flammanVar en lärling på våran gåttDen brann så hitt när vi var tillsammansVar en lärling på våran gåttEn sån man, en sån manEn sån manDen enda som före kända flammanVara sö drinks en lärling på våran godDen enda som före kända flammanVara lärling på våran godDen enda som före kända flammanVara lärling på våran godDen enda som före kända flammanVara lärling på våran godDen enda som före kända flammanVar en lärling