MorgondimmanMorgondimmanMorgondimmanOch den är ungÖgon möts, kinder blöts och läppar stötsDansen känns lätt, men rädslan tungLogen är snart lika full som lånen därTiden går fort, de dansar härEn kväll tar slut, nu går de bortSnart skyns de åt och undrar tystVad ska hända sen?De var nära då, hon var ledsen senMen nu vaknar hon igenDe var nära då, hon var ledsen senMen nu vaknar honMen nu vaknar honDe är små men stora nog att känna startMen inga ord, våga sig utEn tystnad dansar lätt på tåOch de ser på, vill inte gåMen dansen tog slutLogen blir tung och där står honOch där står hon, och där står honOch där går han, som måste hemHon undrar änVart gick han sen?Minns han än ses de igenOm hundra årEller nästa vårDe var nära dåHon var ledsen senMen nu vaknar hon igenDe var nära då, hon var ledsen senMen nu vaknar hon igenMorgondimman slutar henne i sin famnDär är hon lugnDär är hon tryggIngen annan vårdar honomVågar vara så nära somDen våta vindMot hennes ryggVågar vara så nära som