Du vandrarDin ungdom finns med som en skuggaFrån smultron och barfota årDu går över blomstrande ängarDin lovsång är fåglarnas sångFrån gryning till kvällsol du vandrarMot en väntande solnedgångVisst möter du sorgen och saknadDet vore väl konstigt ändåOm du skulle skonas från smärtaOm himmelen alltid var blåVisst möter du till väkan och tvivlEtt vägskäl, själen med nyttFör undran och ängslan gör sällskapVad väntar vi vägen slut?Kanske ett världshus med gyllene salarHimmelska rätter på silverfatOm du skulle skonas från smärtaDu vandrar som oftast alenaMed döden som färdkamratMen vad gagnar att gå här och grunna?Grubbel kan göra dig blindFördunkla det vackra och skönaFörsena vid grind efter grindVad gagnar att gå här och grunna?Du har din tid, inte ett merSjung du din lovsång till livetOch var glad åt allt gott som du gerVad gagnar att gå här och grunna?Du har din tid, inte ett merSjung du din lovsång till livetOch var glad åt allt gott som du gerSjung du din lovsång till livet