Jag kan nu känna känslan av närhet
och värmen i din blick när du sa hej.
Jag kan nu känna känslan av den trygghet
jag länge sökt och som jag fall med dig.
Jag var vilsen på min väg genom livet
och bitterheten brände i min själ.
Vem lärde mig att glömma?
Vem lärde mig att drömma?
Vem visade mig solen?
Det var du.
Vem lärde mig att gråta?
Vem lärde mig förlåta?
Vem visade mig vägen?
Det var du.
Och det tunga mål som dolde allt det ljusa
blev detta mål jag älskade att se.
All den bitterhet som fick min själ att frusa,
den glömde jag när jag fick se dig le.
Jag kan nu känna känslan av närhet
och kärleken till livet bad du mig.
Vem lärde mig att glömma?
Vem lärde mig att drömma?
Vem visade mig solen?
Det var du.
Jag kan nu
känna känslan av närhet.
Och kärleken till livet gav du mig.
Vem lärde mig att glömma?
Vem lärde mig att drömma?
Vem visade mig solen?
Det var du.
Vem lärde mig att gråta?
Vem lärde mig förlåta?
Vem visade mig vägen?
Det var du.