Alla vränder är släkta i lugnet nu. Alla vränder är släkta i lugnet nu. Vapenvilda, orden då gult. Cirkusstol, nära av en stilla säng. Man måste andas ut, och allt lägger sig till slut. För alla de som är trötta och utan kraft. Som kastat bort och sen sett vad de haft. Låt det gå, låt allt det gamla fara. Man måste börja på. Även om vägen tillbaks blir lång. Men det ger sig, det ger sig, det ger sig till slut. För lite för mycket, det blir aldrig bra. Man frider om kniven ett varv och står kvar mitt i elden. Så som drådar gör, att värja sig är svårt. Av en måste man falla hårt. Men det ger sig, det ger sig, det ger sig till slut. Men det ger sig, det ger sig, det ger sig till slut. Men det ger sig, det ger sig, det ger sig till slut. www.subsedit.com