Aknött var tröskeln där som barn jag lekteMin faders skonummer var femtiofemOch fett och flottigt av det fläsk man stekteVar taket i mitt povra barndomshemJag var en parvel blått med snor på läppenOch mina syskon vore tjugotreVarenda lördag fick vi smaka käppenNär far kom hem ifrån sitt arbeteUt i en långan rad så blev vi ställdaOch fick sen knäppa upp vår byxasknappI bokstavsordning blev vi sedan smälldaUtav vår faders käpp med flera rappJag hade tur som icke stod i börjanDå slog min fader så hans käpp gick varmMen när han kom till mig som heter ÖrjanDå var han ganska trött ut i sin armSen kom min moder med förband och salvaOch syskonskaran ställde sig i köAllt medan fadern stod i sin armHan tog sig en kaffe halvaOch torkade blodet av sitt hårda spöAllra värst var det för min broder AbelHan fick så mycket att hans liv tog slutDock var min barndom ändå acceptabelTy man fick lära sig att veta hur