Den första gång jag såg digDe stod obugande i par vid parOch vinden drog så sakterligOch nere i mitt strandenDär smugen böljade kärleksfullTill snäckan ute i sandenDen första gång jag såg digDet var när jag såg digDet var en sommardagDen första gång jag tog digUt i handenDen första gång jag såg digDå glänste sommarskinnSå bländande som svårHanen i sin skruvDå kom det ifrån skogenFrån skogens gröna brinnLiksom ett jubelUtav fåglars ljudDå löd en sång från himmelenSå skön som inga fleraDet var den lilla lärkanGrå så svår att observeraDen första gång jag såg digDå glänste sommarskinnSå bländande och grannSom aldrig mera, som aldrig meraOch därför när jag ser digOm och i vinterns dagDå drivan ligger glittrande och kallNog hör jag också mans vindarOch lärkans friska ***Och vågens brus i alla fulla farvNog tycker jag utdynig bäddSäg gröna växter dragaMed blå klint och med klöverbladSom älskande behagaAtt sommarsolen skinerPå djurenMed dina andets dragSom rodna och som strålaOch betakaDet är svårt att velaMen det är fortsatt okejEfter Shang She ЧерTextning.nu