Den varmste tiden kommer,
med lust och fängsling stå.
Du nalkar tjuva sommar, då gräs och gröna grål.
Men bli då livlig värma,
till allt som varit döds.
Säg solens slålar närma, och allt blir återgöts.
Din fara blomster hängar, och åkerns edla sedd.
Din rika hörtes sängar, och lundrets gröna träd.
Din skola och skåminna, guds gårdens rikedom.
Att vinen når,
blir sinna,
som räcker av ett sång.
En, två, tre, fyra, fem och fem och ***.
En blomstertid nu kommer,
med lust och fängsling stå.
Du nalkar tjuva sommar, då gräs och gröna grål.
Men bli då livlig värma,
till allt som varit döds.
Säg solens slålar närma, och allt blir återgöts.
Kriv kärlek åt det hjärta, som ingen kärlek får.
Vänd bort allt sorg och smärta,
du den som man förmår.
Du den som man förmår.
Du den som man förmår.