De funnit sig på så galiga rå, de friarlösa män.
De rådde sig av i juleftas not, de angrejde sönerna vid Norrland, boe om hej, fri.
De seglade sig på ett litet kär, de friarlösa män.
I nio vetrar låg de där, de angrejde sönerna vid Norrland, boe om hej, fri.
De åt upp skorna sin fot, de friarlösa män.
Och de sylverde i ramatabot, de angrejde sönerna vid Norrland, boe om hej, fri.
Så sätter de sig till tävlet, de friarlösa män.
De drömmer kvälldomen sin fyste på fäde.
De angrejde sönerna vid Norrland, boe om hej, fri.
Den fäste guldtärning på Tabelboran, de friarlösa män.

Det är löse män. Så fall det på deras styringsman.
Det är han, Grimsön, i navn Norrlån. Både om hej, fri.
Hjälpe oss, god som hjälpe kan, dig friarlöse män.
Nu är vi ingen styringsman. Det är han, Grimsön, i navn Norrlån.
Både om hej, fri.
Då kom det en duve från himlen ner, dig friarlöse män.
Hon sätter sig i segleträ, dig han, Grimsön, i navn Norrlån.
Både om hej.
Hon sätter sig i främre stavn, dig friarlöse män.
Hon sätter sig i främre stavn, dig friarlöse män.
Hon sätter sig i främre stavn, dig friarlöse män.
Både om hej, fri.