I en cirkusvagn sitter en gammal kland, så ensam med barn och säker hand sminkar han sigÅren tar ut sin rätt och nu är cirkuslivet över, en sista gång ska han möta sin publikAugustino är gammal men det är svårt för oss att fatta, en clown, en konstnär som alla kan förståÄven om han är ledsen får han oss alla till att gratta, det är den bästa lön som han kan fåHan gör en lust i min, gör en parodi, spelar sin trompet, men vad han förkänner inom sig är det ingen som vetDet kommer säkert någon som går i samma sport tror jag han förstår, men Augustino vi ska aldrig någonsin glömma digEnsam i sin vagn hör han publiken ropa mera, för gammal som för ung är han idagAvskedstunden känns tung och den blir svår för oss att bära, ett tack till cirkusens allra största symbolHan gör en lust i min, gör en parodi, spelar sin trompet, men vad han förkänner inom sig är det ingen som vetDet kommer säkert någon som går i samma sport tror jag han förstår, men Augustino vi ska aldrig någonsin glömma digHan gör en lust i min, gör en parodi, spelar sin trompet, men vad han förkänner inom sig är det ingen som vetDet kommer säkert någon som går i samma sport tror jag han förstår, men Augustino vi ska aldrig någonsin glömma digTack till elever och personer som hjälpte med videon!