När jag gick ner mot Alesängar
Letad minnet sig fram till en bor
Och jag ser,
när vid alles ängar
Min kärresta där
hon står
Hon bad mig
dikta visor
Med kärlekens viskande ord
Men jag
var ung och ivrig
Och henne
jag ej förstod
Under
stjärnorna stod hon framför mig
Lik den ängel vid Övenstrand
Och på
min självande skuldra
Hon lade sin snövita hand
Hon
bad mig leva varsams
Så som blomman på vajande strål
Men jag var så ung
och ivrig
Och nu är jag full
av gråt
