Jag har hört någonstans att världens längsta
halvmeter är mellan hjärnan och hjärtat.
Jag tänker på dig ofta.
Jag till och med tänker på dig oftare än vad jag vill.
Och så fort jag inte tänker på dig tillräckligt länge,
så är det bakifrån,
på tunnelbanan.
Plötsligt står allting still.
Det är dina axlar.
Det är ditt huvud.
Och din fula frisyr.
I mitt huvud.
Jag vill fly.
Det är du.
Yes.
Där är du.
Hej.
