Sätta mig på en buss, vet inte var den går. Kan inte stanna länge, måste bort härifrån. För jäveln visar skuggan över allt i en gård. Han kanske tar mig ikväll, han försökte igår. Packa min väska, hinner inte säga hej då till dig. Min kära, hoppas att du kommer först då. Kan inte vänta, dra mig första tåget som går. Jag måste flyga min bänk, för ingen ser hur jag mår. De som inte sett mig här, vet inte vem jag är. Jag borde skrivit min åkte iväg, med bara två dollar på fickan. Vet inte vart jag ska, men måste dra mig idag. Snälla ring till mor och far, ett telefonsamtal. Jag är på väg till bank som ännu kan ta betalt. För det är svårt att få ett jobb som är väl betalt. Har inget annat val, kan inte stanna kvar. Har du CD, MRC eller Panama Card, brev eller telegraf? Ja, det är samma skott. Och mot en gång ett lämplägg är obetalt. Jag säger dig, unge man, jag var precis likadan. Stack iväg som en liten grabb, men nu är jag en bluesens man. Jag har letat överallt, utan att hitta allt. Jag söker lyckan i varje hand, men du går försiktigt fram. Vi sjunger vår blues, bara för att få pengar. Köper biljetter, sticker iväg till andra länder. Farväl, mademoiselle, jag kanske återvänder. Kan inte stanna, fortsätter vandra, det gör det samma. Han andas i min nacke på Copacabana. Min gamla kärlek lämnar jag kvar. Har inte råd att skicka brev, men har knappt några pengar kvar. Jag springer så fort jag kan, men fan knäppas lika fort som han. Hade skrivit dig om pengarna, fanns med bara två dollar på fickan. Vet inte vart jag ska, men måste dra mitt dag. Stannar inte på att få ett telefonsamtal. Jag är på väg tillbaks, men det kan ta ett tag. För vilket svaret på ett jobb som är väl betalt? Har inget annat dag, kan inte stanna kvar. Vare sig det är Berlin eller i bostaden. Brev eller telegraf, ja det är samma svar. På hotellrummet lämnar jag obetalt. Har lossat båtar i Rotterdam. Seglat *** via Köpenhamn. Tagit bussen till Amsterdam, men nu blänkte jag tillbaka till min älskade svärd. Så kan du säga mig gamle man. Är allt det du sa verkligen sant? Har redan satt ungdomen i pant. Och nu vill jag bara komma i land. Men han jagar mig överallt. Men jag hinner inte vänta alls. Beställer räddningen till någonstans. Med bara två dollar på fickan. Vet inte vart jag ska, men måste dra mitt dag. Stannar inte på att få ett telefonsamtal. Jag är på väg tillbaks, men det kan ta ett tag. För vilket svaret på ett jobb som är väl betalt? Har inget annat barn. Kan inte stanna kvar. Vare sig det är Marseille eller Panama. Fabrik eller telegraf. Ja det är samma smått. Och hotellrummet lämnar jag obetalt. Obetalt. Lämnar det obetalt. Lämnar det obetalt. Och resan kommer nått.
Đang Cập Nhật
Đang Cập Nhật